Sommaren 1917 kom en liten, herrelös hund lufsande in på en militär övningsplats i New Haven, Connecticut. Knappt arton månader senare hade samma hund överlevt sjutton slag på västfronten, varnat sovande soldater för giftgas och hjälpt till att gripa en tysk spion. Sergeant Stubby blev den mest dekorerade hunden i första världskrigets amerikanska historia, och en av få hundar vars liv finns dokumenterat in i minsta detalj. Här är hela hans historia.
En herrelös hund hittar ett regemente
På övningsfältet vid Yale Bowl tränade soldaterna ur 102:a infanteriregementet, 26:e ”Yankee”-divisionen, inför insats i Frankrike. Dit vandrade en kort, satt och brindlefärgad hund med stubbad svans. Det var svansen som gav honom namnet Stubby. Menige J. Robert Conroy, en soldat från Connecticut, fattade tycke för honom, och de två blev snart oskiljaktiga.[1][2]
Stubbys exakta härstamning är okänd. Samtida tidningar beskrev honom som en Boston Terrier eller en ”American Bull Terrier”-blandning, medan han i nutida texter ofta kallas för en Pit Bull-typ.[5] Hundar var formellt förbjudna i lägret, men Stubby blev snabbt så omtyckt att regeln tänjdes. Enligt en ofta återgiven anekdot ska han ha vunnit över Conroys befäl genom att lära sig göra honnör med tassen.
Smugglad till västfronten
När regementet skulle skeppas över till Frankrike hösten 1917 stod Conroy inför ett problem: vad skulle hända med hunden? Lösningen blev att smuggla ombord Stubby, gömd under en kappa.[4] Väl i Frankrike vande han sig snabbt vid gevärseld och artilleri och blev regementets inofficiella maskot.
Hjälten i skyttegravarna
Stubbys första skada kom av gas, efter att ha utsatts för en gasattack och vårdats blev han mycket känslig för minsta spår av gas i luften. När divisionen senare drabbades av en gasattack tidigt på morgonen sprang Stubby genom skyttegraven och väckte de sovande soldaterna, vilket gav dem tid att skydda sig.[2][5]
Han hjälpte också till att hitta sårade män i ingenmanslandet och sägs ha kunnat uppfatta inkommande granater innan människorna gjorde det.[3] I april 1918, under striderna vid Seicheprey, träffades Stubby av granatsplitter i framben och bröst. Han vårdades på ett fältlasarett, återhämtade sig och återvände till fronten.[2]
Spionen i Argonne och sergeantsgraden
Den händelse som mer än någon annan grundlade hans legend ägde rum i Argonneskogen. Enligt den berättelse som återges av bland andra Smithsonian ska Stubby ha påträffat en tysk soldat som kartlade de allierades skyttegravar. Hunden skällde, jagade mannen och högg tag i baksidan av hans byxor, där han höll fast tills amerikanska soldater hann fram. Episoden återges som faktum i flera källor, men markeras i andra som en alltså inte fullt belagd berättelse.[4][2][5]
För den insatsen ”befordrades” han till sergeant. Graden var hedersbetonad men erkändes inom regementet, och Stubby brukar beskrivas som den första hunden som tilldelats en grad i USA:s armé.[1][2]
Medaljer, presidenter och berömmelse
Efter vapenstilleståndet följde en lång rad hedersbetygelser. Kvinnorna i Château-Thierry sydde en filt i sämskskinn åt honom, broderad med de allierades flaggor, och på den fästes så småningom hans utmärkelser.[2] År 1921 överlämnade general John J. Pershing en guldmedalj från Humane Education Society till Stubby vid en ceremoni.[3][1] Han fick också livstidsmedlemskap i bland annat American Legion och YMCA, det sistnämnda enligt uppgift med löfte om ”tre ben om dagen och en plats att sova på”.
Stubby mötte president Woodrow Wilson, och enligt flera källor även Warren Harding och Calvin Coolidge.[1][5] Han ledde parader, uppträdde inför publik och var under nästan ett decennium ett av USA:s mest kända djur.
Georgetowns maskot och de sista åren
När Conroy började läsa juridik vid Georgetown University följde Stubby med och blev maskot för universitetets fotbollslag, Georgetown Hoyas.[1]
Stubby dog i Conroys armar 1926, omkring tio år gammal. New York Times publicerade en ovanligt lång dödsruna över honom, längre än för många kända människor vid samma tid.[5][1] Hans kropp konserverades, och kvarlevorna överlämnades senare till Smithsonian. Idag står Stubby, tillsammans med sin dekorerade filt, utställd på Smithsonian National Museum of American History i Washington D.C., i utställningen ”The Price of Freedom: Americans at War”.[5][2]
Vad gör Stubbys historia så seglivad?
Mycket i berättelsen om Stubby har förstås förskönats under årens lopp. En populär anekdot gör gällande att han i Paris ska ha räddat en flicka från en bil, något som brukar återges just som legend snarare än belagt faktum. Men kärnan står sig: en herrelös hund delade soldaternas vardag, varnade dem för gas och letade upp deras sårade.
Stubby är en av flera hundar i vår genomgång av nio hundar som förändrade historien. Och liksom de flesta hundar levde han ett kort liv mätt i människoår, något vi skriver mer om i vår guide till hur länge hundar lever.
Källor
- Encyclopædia Britannica. Sergeant Stubby. britannica.com/biography/Sergeant-Stubby
- Connecticut History (CTHumanities). A True Dog of War: Sergeant Stubby. connecticuthistory.org
- National Park Service. Military Dogs. nps.gov
- Dogs in History. Sergeant Stubby: America’s First War Dog. dogsinhistory.org
- Wikipedia. Sergeant Stubby. en.wikipedia.org/wiki/Sergeant_Stubby
